I morgon bär det iväg! Hela hösten har det planerats inför den stora Ullareds resan, ett andrum i vardagen, mammans egotid, plånbokens stora fasa och alldeles, alldeles underbart! I fem timmar ska tre trötta småbarns mammor få köra bil utan att någon ropar maaaammma var tredje kilometer, kissar på sig eller stoppar popcorn i brorsans öra. Jag hatade långa bil/tågresor innan jag fick barn. Men att kuska tåg upp till Boden idag utan kids är som ett yasuragi i plåt... Man får både tugga sin mat och tänka klart sina tankar. Ett klart bonus är också att få bajsa med stängd dörr.

I morse hängde resan dock lite löst. Lillemans hela avdelning insjuknade i någon mag bacillusk. Han verkar ha klarat sig bra, men i rena rama paniken stoppade jag in den eventuellt sjuke i bilen och rattade till Ica Maxi. Där fylldes förrådet med vitpepparkorn och handsprit på. Så här efteråt känns det lite stört att jag tvättade ansiktet med handsprit, men just då kändes det helt logiskt...

I dag hände något så ovanligt som att jag och Olle var överens på Ica Maxi.

För det första var vi överens om att inte handla på tom mage. Sist vi gjorde det misstaget agerade Olle brandlarm genom hela affären. Desperat hängde han ut från vagnen och försökte fiska tag i diverse godsaker med sina små handsingar. Ömsom ylande och ömsom snyftande. Det gör vi inte gärna om. Mc Donalds fick det bli innan start.

Sedan var vi väldigt överens om att köpa två paket blöjor eftersom man lätt kan bli lite risig i kistan när man överdoserar på kokta morötter. Eh...det händer att "någon" gör det.

Ett bra (läs dyrt) torrshampoo ansåg vi båda var en nödvändighet. Nästan en mänsklig rättighet faktiskt.

Vi var helt eniga i beslutet att köpa vårt andra tolvpack toalettpapper på två veckor till de andra i familjen som tydligen också överdoserar på något. Vi kände också båda en ostoppbar lust att smågnola "Inga kan skita som vviiiiiiii" bredvid tanten som med omsorg valde det mest prisvärda pappret.

Slutligen var vi överens om att äta upp handlingslistan, stjäla kassörskans pennor och kasta alla hennes rabattkuponger på golvet enbart betecknas som en förfest och inte som ett fullskaligt terrordåd.

Det har smugit sig på den här hösten. Jeans, tuffa tröjor,svart och enkelhet. Idag var vi ute och letade lite nya finkläder till team rosa. När vi kom ut från affären befann jag mig i chock. De rosa tyllklänningarna i sju lager med tillhörande rosetter, krusiduller och glitter ratades till förmån för varsin mörkblå i våra mått mätt relativt sparsmakad klänning med paljetter på ovandelen. I år vill ingen av dem heller vara varesig prinsessa eller popstjärna på Halloween. Djävul och häxa blir årets utstyrsel. Plötsligt en dag så händer det...

Jag och Olle håller på och kommer överens om att vi visst kan ha blomkrukor i fönstren igen. Efter hundratals timmar ute i naturen i vår/sommar/höst borde fascinationen för växter ha lagt sig. Vi har därför börjat träna med en mycket, mycket liten blomma. Jag menar liten, pytteliten... och tålig, framförallt tålig. Olle har efter ett tag gått med på att den ska stå i fönstret. Han flyttar blomman från fönster till fönster och förväntar sig beröm varje gång han dunkar ned blomkrukan på fönsterbrädan med en valross precision. Blomman ser inte riktigt ut som den gjorde från början. Det där rosa krullet som hängerr ned för sidan på krukan var från början dekoration runt hela blomman och det mesta av jorden ligger på soffan i stället för i innerkrukan (i början behövde blomman ligga på soffan så att krukan kunde användas som nappburk). Men vi kämpar vidare med baby steps, håll ut blomman, håll ut!

Det finns bara tre möjliga förklaringar till detta Dantes inferno:

1. Vi har haft besök av fruktansvärt slarviga inbrottstjuvar mitt på ljusan dan. Antagligen var det Harry Potter och hans två polare under osynlighetsmanteln. Jag misstänker att de rökt på ett enhörningshorn eller liknande och fått för sig att i köket på hus nr 37 göms Voldemort hjärna.

2. Någon har misstagit vårt hus för återvinningsstationen i Flempan och öst in sin skit genom köksfönstret.

3. En jätte har smugit sig in, hamstrat alla våra saker i kinderna och sedan fontänkräkts ut dem lika fort.

Någon annan förklaring kan jag inte hitta... Eventuellt skulle det kunna ha något samband med mannens frånvaro under hela dagen samtidigt som jag fått för mig att ändå laga trerätters söndagsmiddag, koka äppelmos och rita hästar på en och samma gång medan 79 cm prylen gått bananas. Men jag tror mer på de andra förklaringarna...

Jag med Olle på armen:
- vill du höra de bra eller dåliga nyheterna först?
Robert: - oj, ja det spelar ingen roll.
- ok, de goda nyheterna är att Olle just kissade på toaletten och tyckte det var skoj.
- vad är de dåliga då?
-att han sket....i din säng...
- vi lever ett drömliv va?
- mmm....

I mitt jobb möter jag väldigt många barn eftersom jag inte bara har en barngrupp att arbeta med. Varannan vecka dyker jag upp som gubben i lådan på någon avdelning, vänder upp och ned på allt och retar gallfeber på städpersonalen. Det här gör att barnen har lika svårt att ha koll på mitt namn som jag på deras. Jag får därför heta väldigt många spännande saker, lerklossfröken, färgtanten och kort och gott leran är några exempel. Häromdagen återgav en kollega ett samtal hon haft med ett barn. Barnet i fråga ville veta namnet på en specifik penna. Min kollega svarade att hon inte visste, men att de skulle kunna fråga Maria som ju är vår ateljetista. Barnet så skeptisk ut och utbrast "ja, jag vet inte vad du just sa, men om du menar hon med färgerna så går det bra". Underbart jobb man har!

Årets skörd av morötter från Katrinas. Ekologiskt och närproducerat, garanterat fritt från E-nummer!