Jag brukar säga att mitt liv är som en pjäs av Lars Norén. Jag vill revidera det påståendet. Det är mera som att jag är fast i ett ändlöst avsnitt av "Gäster med gester". Ni vet det där underhållningsprogrammet som var höjden av humor 1986. Jag ägnar hela dagarna åt att gissa vad Olle vill. Dricka? Nehej... Nycklar?... Nehej .... Titta? Jaha, ok...(suck, here we go again...) vad vill du då se? Brum brum, vilken brum brum? Tåget? Nehej... Blixten?... Nehej... And on and on and on... Han pratar konstant, men allt låter likadant...

Min största skräck är att öppna garderobsdörren sent en kväll och hitta Lennart Swahn där...

Alla som har barn vet vad uttrycket "helvetes natt" innebär. En sådan natt förärade barnen i familjen mig just denna natt när jag efter fem och en halv ledig vecka återigen skulle inställa mig för tjänstgöring för kommunens räkning.

Det började med att lilleman vaknade i samma ögonblick mina ögonlock slog igen. Det är en konstform han utvecklat genom åren. Det är inget som kan ske på olycka kväll efter kväll, det kräver en fulländad strategi och tajming i klass med att erövra ett medelstort land. Efter att ha kört med sin far i en halvtimme fick han sin vilja igenom och sov resten av natten i sin mammas säng. Centimeter för centimeter tog han sedan över den. Det är synnerligen effektivt att lägga sig på tvären och sticka tårna i näsan på den man delar säng med. Om ni någon gång känner er trötta på er sängkamrat är det ett hett tips. Klockan tre kom Lovisa in och meddelade att hon minsan behövde kissa och att hon sedan ämnade att sova hos sin mor. Då gav jag upp och la mig i lillens juniorsäng. Om någon missat vad som är skillnaden mellan en vanlig säng och en juniorsäng kan jag berätta att det är typ en kort säng med träribbor som man lagt en bäddmadrass på. Som vuxen ligger man som ett S och vaknar upp med helt bortdomnad höft varpå man sedan haltar resten av dagen. Men i jämförelse med min säng var detta ett himmelrike. Värre var det när liknande scenarion uppstod när lillen sov i spjälsäng. Jag ska erkänna att jag kastat lystna blickar över den också när alternativet varit att sova på min egen sängkarm, men logiken sa:nej, det blir kaffeved och skam av den ide'n Hursomhelst, underbart var det...ja ända fram till 5.30 på morgonen när Olle kände en plötslig lust att lyssna på Kallsång med Sean Banan och äta flingor. Japp, jag lever ett drömliv!

Började jobba idag, men med en liten mjukstart:jobba hemifrån. Eller började jobba fysiskt ska vi väl säga. Psykiskt ligger jag fortfarande i semesterkoma känns det som...

Så nu är det rättning i leden, vardag med falukorv istället för oxfilé, högt blodtryck, förkylningar och handsprit. Halv hjärtinfarkt varje morgon, galonisjävlar, ridskola, simskola och ordinär skola. Fredagsmys, kalasinbjudningar och hålla i små damers handväskor på diskot.

Välkommen kära vardag. Om det inte vore för dig skulle jag snart anta barbapapa form!

Jag hittade den här bilden i min kamerarulle. Det är verkligen ett mysterium hur jag har lyckats drabbas av vuxenarslet...

Jag tänkte att jag skulle sammanfatta gårdagens besök på Leksandsommarland med en liten härlig och hjärtlig text och så några foton till det som belyser hur underbart vi haft det. Jag tittar i kameran och upptäcker att jag inte tagit ett enda jäkla kort... Blir helt ställd och mållös, jag tar ju alltid kort. Långsamt går det upp för mig hur det hela gått till. Det fanns helt enkelt inte tid till det. Så istället för den rosenskimmrande versionen tar vi den ärliga.

Man måste vara lite lätt suicidal för att ta med min tremannacirkus till större parker. Det som barnen minns som en rolig dag minns jag och min man som en åtta timmar lång ångestattack.

Jag har tänkt på en sak, barn tycks utveckla både tunnelseende och hörselnedsättningar när de har roligt. De blir helt plötsligt inte riktigt rumsrena och beter sig som om de vore instängda i en bunker de övriga 364 dagarna om året. Detta växer troligtvis bort med åldern precis som acne och förkylningsastma. Vi vuxna kan däremot få återfall av detta när vi befinner oss på GeKås av någon underlig anledning...

Tre barn springer i tre olika riktningar, och två föräldrar galopperar i zickzack mönster blandat med småhopp i hur många riktningar? TVÅ är svaret! Det måste typ vara emot naturen att skaffa fler än två barn, det kan aldrig varit tänkt att det ska vara så. Eller så är nöjesparker emot naturen, jag låter det vara osagt...

Lunchen intogs på restaurangen som serverar buffé. Det är perfekt, då får alla det de vill. Alltså äter barnen en pannkaka var a' 75 kr och vi föräldrar försöker kompensera detta genom att äta skitmycket kött. (Det är underligt det här att jag drabbats av vuxenarslet) Resultatet blir att vi nu inte bara dras med varsin hjärtinfarkt utan till det också förärats blödande magsår.

På vägen hem säger barnen lyckligt "det här var den bästa dagen på heeela året". Jag och mannen ler de stelaste leenden man kan tänka sig, sedan viskar vi till varandra "nu är det ett heeeelt år till nästa gång"...