Killen i kassan på Systembolaget: ursäkta kan jag få besvära dig om att få se din legitimation?
Jag(lite för ivrigt): Absolut!
Killen i kassan: HELVETE vad gammal du är!!!!!
Jag: nu tycker jag att vi säger välbevarad....
Killen i kassan:Ja precis, det var ju typ det jag menade.
Jag: tack i allafall, nu gjorde du min dag.

Olle har missuppfattat det här med julen, han jobbar intensivare än någonsin på sin "stygglista". Idag försökte han öppna alla "paketar" i kalendern ungefär 1000 ggr efter att han insåg att det gömde sig roligheter inuti. Än värre var att han fick smak på chokladkalendern också. Medan resten av familjen åt klart sin mat roade han sig med att slita storasysters My little pony kalender i bitar och kalasa på innehållet.

Det allra värsta han gjort mot sin syster denna dag är dock en hemlighet jag och hans fader tar med oss i graven. Han kissade i syrrans sommarsko som vi plockat fram inför resan till solen. Jag hinner inte köpa nya... Det var foppatofflor, det gick att spola av... Hon skulle dö om hon visste...

Priset för årets brorsa går till... Nej, inte Olle, inte alls faktiskt..,

Det finns ett par saker som jag undvikit att berätta om mig själv eftersom det skulle kunna få er att ifrågasätta min mentala status. En av dem är att jag fuldansar konstant i mitt huvud när jag sitter i bilkö. Men idag när jag fuldansade hej vilt till Chandelier vid rödlyset utanför Huddingehallen slog det mig att om man kan ha poledance och annat konstigt som träningsform borde ju rimligtvis också fuldans kunna bli det nya hypade sättet att bränna kalorier. Ju mer jag tänker på det desto mer logiskt framstår det. De flesta av oss måste ju kämpa för att dansa graciöst och snyggt. För det allra flesta är fuldans ett naturligt sätt att hantera rytmer av alla de slag, vi har så att säga en naturlig fallenhet för den konstformen. Tänk vad mycket roligare skitgråa november skulle bli med lite fuldans. Undrar vilken gymkedja jag ska pitcha idén till?

Jag är fullkomligt övertyg om att det är fullt normalt att gå runt med en burk bearnaisesås i handväskan. Det måste det vara eftersom jag gjort det denna eftermiddag. Precis när jag lyckats övertyga mig själv om denna sanning öppnar dottern toadörren "wow, tre av mina bajskorvar såg ut som hjärtan!"

Japp, precis som alla andra...typ...

Vi måste snacka lite - du och jag.
Det känns som att vi har glidit ifrån varandra lite på senare tid.
Vi tillbringar allt mindre tid med varandra.
Det känns som att något (läs någon), försöker att komma emellan oss två.
Vi måste verkligen jobba på vår relation, ok? Jag vill VERKLIGEN vara mer med dig...

Just nu är det högsäsong för oss hypokondriker i Huddinge. Det kräks i vart och vartannat hus. Så nu har jag vinterkräksjukan var femte minut... Ju mer målande beskrivningar folk lägger upp på Fejjan desto mer illa mår jag. Den här tiden på året är också då jag missbrukar Google som mest. Alla symptom ska sökas på och allt kan härledas till obotliga sjukdomar. Det borde finnas en hypokondrikespärr på skiten!

Jag brukar säga att mitt liv är som en pjäs av Lars Norén. Jag vill revidera det påståendet. Det är mera som att jag är fast i ett ändlöst avsnitt av "Gäster med gester". Ni vet det där underhållningsprogrammet som var höjden av humor 1986. Jag ägnar hela dagarna åt att gissa vad Olle vill. Dricka? Nehej... Nycklar?... Nehej .... Titta? Jaha, ok...(suck, here we go again...) vad vill du då se? Brum brum, vilken brum brum? Tåget? Nehej... Blixten?... Nehej... And on and on and on... Han pratar konstant, men allt låter likadant...

Min största skräck är att öppna garderobsdörren sent en kväll och hitta Lennart Swahn där...

Alla som har barn vet vad uttrycket "helvetes natt" innebär. En sådan natt förärade barnen i familjen mig just denna natt när jag efter fem och en halv ledig vecka återigen skulle inställa mig för tjänstgöring för kommunens räkning.

Det började med att lilleman vaknade i samma ögonblick mina ögonlock slog igen. Det är en konstform han utvecklat genom åren. Det är inget som kan ske på olycka kväll efter kväll, det kräver en fulländad strategi och tajming i klass med att erövra ett medelstort land. Efter att ha kört med sin far i en halvtimme fick han sin vilja igenom och sov resten av natten i sin mammas säng. Centimeter för centimeter tog han sedan över den. Det är synnerligen effektivt att lägga sig på tvären och sticka tårna i näsan på den man delar säng med. Om ni någon gång känner er trötta på er sängkamrat är det ett hett tips. Klockan tre kom Lovisa in och meddelade att hon minsan behövde kissa och att hon sedan ämnade att sova hos sin mor. Då gav jag upp och la mig i lillens juniorsäng. Om någon missat vad som är skillnaden mellan en vanlig säng och en juniorsäng kan jag berätta att det är typ en kort säng med träribbor som man lagt en bäddmadrass på. Som vuxen ligger man som ett S och vaknar upp med helt bortdomnad höft varpå man sedan haltar resten av dagen. Men i jämförelse med min säng var detta ett himmelrike. Värre var det när liknande scenarion uppstod när lillen sov i spjälsäng. Jag ska erkänna att jag kastat lystna blickar över den också när alternativet varit att sova på min egen sängkarm, men logiken sa:nej, det blir kaffeved och skam av den ide'n Hursomhelst, underbart var det...ja ända fram till 5.30 på morgonen när Olle kände en plötslig lust att lyssna på Kallsång med Sean Banan och äta flingor. Japp, jag lever ett drömliv!