Ni har inte missat att vi blivit med hus i Orsa va? Tvärs över mor och far liksom. Det är svårt att beskriva synen som mötte en när man öppnar en dörr som varit stängd i 30 år och där man i stort sett bara lämnat allt som det är en dag och låst om sig, fullt möblerat med kastrullen på spisen. Soffan var läskigast, det såg ut som om någon lämnats kvar på den under ett skynke. Vi petade bort det med en pinne samtidigt som vi skrek i falsett, ungefär som den gången vi fick i en 10 cm syrsa i sovrummet.

I stort sett inget gick att använda framöver, varken fönster, väggar, tak, golv eller kök. Ett rövgöra med andra ord. Såhär 3 veckor in på renoveringen börjar man dock se resultat. Vitlaserade trägolv, en tapet som gör att kakelugnen kommer till sin rätt, doft av färg och rent, rent, rent. Här kommer lite bilder på vårt projekt. Det är ju lite så när man har tre barn varav ett med extra allt och en bindgalen bebis att man inte vet vad man ska göra av all tid...

I kväll visas filmen Troja på fyran. Jag såg den på bio i seklets början då den var ny. Det är om jag minns rätt en sån där film som börjar med att man får se slutet för att sedan lååångsamt arbeta sig från början till samma scen. Jag minns att den tros Brad Pitt var så långrandig och tråkig att jag till slut utbrast "men dö någon gång nu då". Undrar om den fortfarande är lika dålig?