Nu har jag tänkt på den här bloggen ett tag och var den ska ta vägen. Mitt skrivande bygger typ på att jag är mentalt understimulerad för att det ska spinna igång ordentligt. När livet bara består av bajsblöjor, barnvagns promenader och makaroner börjar jag fundera på både det ena och det andra. Men nu när jag jobbar igen så smörjer mitt arbete hjärnan så pass bra att det blir torka på andra fronter. Så frågan är vad det blir kvar åt den här stackars haltande lilla bloggen...

En tanke som grott ett tag är att starta någon form av pedagogisk blogg istället, men med gästskribenter. Jag har så många vänner och kollegor som liksom jag djupdykt i specifika ämnen såsom demokrati, pedagogisk dokumentation, normkritiskt förhållningssätt och matematik och som jag vet skulle ha mycket att tillföra varandra.

Själv jobbar jag just nu både som utvecklingspedagog mot språk och matematik för barn och utbildningsförvaltningen i Huddinge och som ateljerista till en förskoleenhet. Jag brinner för alla sätt att uttrycka sig både verbalt och ickeverbalt. Jag skulle nog skriva mycket om modersmålsstöd, estetik och demokrati, digitala uttryckssätt och vikten av att packa väskan med rätt verktyg inför framtiden åt våra barn.

Hmm.. Svåra beslut...

Olle är i himlen och det ligger enligt honom i orsa. Det är fordonshimlen vi talar om, ett mecka för en ettåring med motorintresse. Hela dagen har han sprungit från fönster till fönster och spanat. Det finns en traktor i varje väderstreck. Tydligen låter traktorer i orsa som brandbilar...konstigt, men vad vet stadsmänniskor om hur det fungerar på landet.

Vid lunchtid kom en stor lastbil och lämnade av ett paket. Ögon stora som tefat på Kenny Bräck. Höjden är nog ändå morfars arbetsbil. När andra sätter sig i en Volvo V70 och glider i väg till jobbet startar han en hjulgrävare med blinkande ljus och allt!!! Det är pondus i ett barns ögon.

Olle kommer aldrig att vilja åka hem.

Olle är övertygad om att detta är en avbild av sin far. Lugn min son, du ärver mig iallafall...