Här var det tänkt att jag skulle summera 2012. Säga något klokt och fyndigt om det som varit för att sedan blicka framåt. Men nej...det här är nyåret som Gud glömde. Mannen ligger däckad med influensa, bebisen är sur och grinig dygnet om och jag har orakade ben och värkande rygg som ett resultat av grinig bebis. När jag inte vaggar arg bebis roar jag sexåringen så därför fick jag skita i det där lååååånga kloka inlägget och summerar 2012 med bra, spännande, utmattande och alldeles, alldeles underbart. Nästa nyår blir glammigare, då ska jag ha både strumpbyxor, nagellack OCH snälla barn. Gott nytt år!

Min far har köpt sig en manick som mäter hur mycket ström som hushållet drar. Jag anar att detta kan gå lite överstyr, det är lite som att ge tändstickor till en mordbrännare... Pappa tycker om att veta vart pengarna tar vägen, han är av den gamla skolan: man får ha ett bolån och ett billån, allt annat är lyx som ska arbetas ihop. Eftersom han tycker om att veta vart pengarna tar vägen är det naturligtvis ohyggligt spännande att springa runt i huset och knäppa av och på diverse lampor och apparater för att se vad som händer med mätaren. Den här manin kan få konsekvenser, pappa har redan konstaterat att diskmaskinen drar mycket ström och gamla sorters lampor. Jag ser framför mig hur vi står och handdiskar i pannlampa framöver... Mamma började litegrann hysteri fnissa med lätt panikartad blick när jag framförde min vision. Nej, om man skulle ta och passa på att tända sänglampan och läsa lite bok medans det ännu är möjligt...

Det är juldag och vi äter julbord för andra dagen i rad. Det är fortfarande lite högtidligt, dukat med finporslin och levande ljus. Ingen har ännu eldat upp sin servett och alla har kammat håret. Till bordsgranne har vi dock "naken Janne" eller som han i normala fall kallas: Olle. Naken Janne mutades först med majskrokar, det var kul i fem minuter precis den tid det tar att äta sillen. Sedan försökte vi avleda hans aggressioner med diverse leksaker, det var intressant i tre minuter, då slank skinkmackan ned. Men här tog Olles tålamod slut och kvar att äta för resten av familjen var liksom 80 procent av julbordet. Till slut fanns inget annat att göra än att klä av ungen naken och lägga honom på golvet, då blir han nämligen väldigt trevlig igen. Så gick det till när vi fick naken Janne till bordsgranne på självaste juldagen och vi övriga fyra i familjen gjorde vårt bästa att inte låtsas om elefanten i rummet och bibehålla känslan av högtid. Det gick sådär, efteråt frågade jag mannen -det där var inte riktigt normalt va? Jag behövde inget svar, det var mest ett konstaterande, däremot behövde jag något att torka bort kisset med från kylskåpsdörren.

Igår skulle det årliga pepparkakshuset tillverkas. Vi sätter ära i våra pepparkakshus, allt i från slott till kyrkor har tillverkats och det är förbjudet med mallar. I år skulle ett stall bli årets hus. Mannen är den som har huvudansvaret, jag är visionär. Robert fick order om att bara sätta tak på halva stallet och att tillverka spiltväggar samt hästar så att man skulle kunna leka inuti stallet. När huset skulle sättas ihop visade det sig att mannen i huset hade prioriterar om.
Jag: Var är spiltväggarna?
Robert: Eh...just det vi skulle ha sånna det glömde jag.
Jag: Finns det mer deg?
Robert: Nej inte riktigt...jag gjorde liksom en bajskorv av det som var kvar, en julbajskorv...
Jag: Fniss, ok då får det vara ett stall med frigående hästar, typ som hönsen har det.

Så med en julbajskorv önskar Klassons alla en riktigt god jul!!!!

http://open.spotify.com/track/3q8X3cIvPoitQRpBZoFKUN

Här kommer lite julstämning speciellt till Mona , men ni andra får också njuta http://open.spotify.com/track/3q8X3cIvPoitQRpBZoFKUN

Julfrid till er alla, själv ska jag äta tårta nr.3 på sex dagar. Puh... Det är ett smutsigt jobb men någon måste göra det.

När mannen kom hem från jobbet vinkade jag adjö till fina familjen och begav mig till CityGross för att inhandla julmaten. Jag var inte ensam om den tanken... När julmaten ska inhandlas är en av de där dagarna om året när man får det bekräftat det där man alltid haft på känn : andra människor ÄR misstag. Om inte annat är de iallafall jävligt mycket i vägen. Kö till alla vågar, utplockat på hyllorna, slagsmål om de sista handskalade räkorna och sönderslagna glöggflaskor. Till slut var min vagn så full att jag inte hade fri sikt framåt, jag fick hänga lite åt sidan samtidigt som jag rattade den ohjälpsamma pråmen. Jag lyckas alltid få det där måndagsexemplaret till vagn där det fjärde hjulet ömsom snurrar runt och fladdrar hysteriskt och ömsom låser sig. Den där vagnen som alltid börjar skena på parkeringen.

När jag äntligen (naturligtvis efter att ha åkt på avstämning) betalat både vanliga maten och hyacint jäveln i förbutiken blir jag påhoppad av trakasseri tomtarna på Mobilizera som i vanlig ordning haffar alla på väg mot utgången. Jag ska tydligen få en present och tydligen är jag också dam dagen till ära... -Ursäkta DAMEN???Dam är bara ett finare ord för tant. vill du ha min uppmärksamhet får du åtminstone säga -ursäkta snygging! eller -ursäkta du fantastiskt fräscha mamma med otvättat hår, rödsnuten näsa och påsar under ögonen. Jag är för väluppfostrad för att säga vad jag tänker, vilket är: jag är för smart för dig grabben! Jag kan nämligen både läsa och räkna. Jag tror inte för ett ögonblick att jag fått en iPad när jag måste betala 349kr i månaden i 24 månader och jag läser det finstilta. Jag är din värsta mardröm! Min hämnd är som vanligt mer subtil och diskret, jag är som en välkalibrerad terrier, i vanlig ordning låtsas jag inte se trakasseri tomten utan "råkar" hugga honom lite i hälsenan med vagnen. Men nästa gång säger jag det: Jag är för smart för dig grabben! Och om du envisas med att kalla mig dam tänker jag kalla dig barnunge.,. Julefrid till er alla!

Idag firar vi min fina, fina sexåring! Det är galet att hon hunnit bli så stor samtidigt som jag bara åldrats något år eller så... Frukost på sängen, presenter, önskemat och chokladtårta (som vi vuxna tyckte var vidrigt äcklig, hur kan man misslyckas med något som innehållet choklad Coop???) har upptagit dagen. Det sista damen sa var "mamma, jag tycker om mitt nya dockskåp". Nu pustar vi ut i soffan och väntar på att Olle ska vakna gång ett av tio i natt, lyckos mig liksom!