Ikväll låter jag en Per hålla mig sällskap och för all del även varm. Så blir det när man tutar fjolligt båthorn hela kvällen herr Klasson ;-)

Orsasjön med sin oändliga sandstrand. Ett självklart val en dag som denna. Solen gassar från en klarblå himmel. Orsa har verkligen levererat denna sommar som vi har byggt hus dag som natt. Antal ruggdagar kan räknas på ena handen sedan midsommar. Det är inte på något vis självklart med vackert väder i Dalarna på sommaren. 17 grader och regn underifrån betecknas också som svensk sommar...

Det hela hade varit perfekt om inte Lovisa tvingat mig att springa fram och tillbaka i vattenbrynet i bästa Baywatch stil. Vi skulle tävla. Att springa fram och tillbaka framför en strand fylld med människor i en för liten bikini, panikköpt på Ica Maxi då jag glömt min NYA MORDERNA hemma och man de senaste åren fött och ammat tre barn kan bara sammanfattas på ett sätt: det finns ingen värdighet... Dessutom finns risk för ögonskador. De skär lite i ögonen på de som tittar på och i mitt fall finns faktisk en vetenskaplig möjlighet att mina citat "knasiga, knasiga långtuttar" (tack Lovisa, arvet är indraget) kan få sådan fart att de daskar till mig i mina ögon. Sådana problem hade aldrig Pamela...

När jag inte springer fram och tillbaka i vattenbrynet tvingar Lovisa mig att guppa runt på hennes 1,5 meter långa delfin. Det känns inte särskilt vuxet...

Min enda tröst är att Orsa Camping är kanske inte det stället som Stureplans inneungdomar dras till. Det är lite degigt, transparent, tunnhårigt och guppigt både till höger och vänster om mig. Det är så långgrunt dessutom att det är omöjligt för oss alla att gömma sina skavanker i vassen, 100 meter ut har man vatten till knäna. Vi så att säga sitter i samma båt. jag tror att anledningen till att man uppfann semesteralkoholismen är enbart för att förtränga synen av varandra. Nåväl, nöjda ungar och det underbara väder gör ändå att det är så värt det!

Jag: Lovisa, nu kom posten. Ska vi hämta den åt mormor?
Lovisa: Kom posten?
Jag: Ja, nu kom posten, jag såg just postbilen.
Lovisa när vi kommit in efter att ha hämtat posten: Jag lägger komposten här åt mormor.

Talade särskrivningar?

Det har varit många bra sommarpratare i år Maja Ivarsson, Jonas Gardell, jenny Strömstedt, Louise Linder , Theodor Kallifatides och Filip Hammar för att nämna några och många kvar att se fram emot. Själv väntar jag med spänning på den tionde augusti då vi får höra Martin Schibbye och Johan Persson berätta om det de varit med om.

Sedan finns de mindre bra... Som den äldre herre som i går höll mig sällskap mellan Falun och Rättvik. Med nasal röst namedroppade han hippa personer han jobbat med på Dramaten och operan under 30-40 talet... Ok farbror, men farbror måste väl ändå ha annat spännande att berätta, om typ ditt liv??

Men jag vill ge er alla ett särskilt tips, hinner ni bara med en sommarpratare i år så lyssna på Leo Razzak. Särskilt gäller det er av mina vänner som jobbar med barn och ungdomar på ett eller annat sätt eller som är politiskt aktiva. Det är därför vi vuxna aldrig får blunda och titta åt ett annat håll, det är däför vi aldrig får backa fast hot är rätt vanligt när man agerar. Det är därför vi inte inte heller får snåla ur och tycka att barn inte får kosta, eller ta plats och tid. Vi blir alla produkter av vårt sammanhang och ingen kan välja det man föds in i.

Det blir inte riktigt som jag tänkt mig med kontinuiteten med bloggen. Mina fina intentioner hjälper inte ett skit mot Olles galenskap. Senaste tiden har han nämligen vaknat efter en timme på kvällen för att sedan vara desperat grinig (och bajsnödig) till efter klockan elva. Jag har sagt det förr och säger det igen: när det gäller sömn är pålitligheten hos min sistfödda ungefär detsamma som att rida en psykotisk häst genom ett brinnande stall...

Den här veckan har jag haft semester från semestern. Det vill säga att jag har gästspelat på jobbet. Med andra ord har ingen skrikit och dragit i mig, jag har fått tänka klart mina tankar, ingen har kletat snorkråkor på mig, jag har fått tuggat min mat och ingen har bajsat på sig vid bordet. Jag har stått i dammiga förråd, sorterat, organiserat och strukturerat, samtidigt som jag har lyssnat ikapp på alla sommarpratare. När har man egentligen semester?

Veckans bästa var besöket på TomTits tillsammans med syster och barn igår. Har man inte varit där är det mycket mer värt ett besök än både Gröna Lund och Skansen. Massor av spännande att göra, utan trängsel dessutom. Inträde kostade 189 kr, jag och Lovisa köpte varsitt årskort för 218kr. Passa på alla Huddinge vänner, väl värda pengar för ett års roligheter!!! (Vem har inte drömt om en kiss och bajsvåg tillexempel, så man kan väga hur mycket baks egentligen väger)

Jag har bestämt mig för att ta upp det här med bloggandet igen. Jag vet inte riktigt varför, antagligen för att jag mår bra av att folk lyssnar på mig helt enkelt. Iallafall har jag så mycket att berätta att jag inte vet vad jag ska börja. Tärningen föll på det rosa teamet. Utan min vetskap har nämligen mina två döttrar ingått i någon sorts pakt eller klubb under sommaren. De kallar sig det rosa teamet! Det finns vissa saker som är viktiga när man är med i det rosa teamet, eller ja, färgen rosa är viktigt när man är med i teamet, inte så mycket annat.

På kortet slår det rosa teamet till mot Mora marknad. Det ni ser på kortet är bara början... Tio minuter senare hade de införskaffat sig varsin hysterisk rosa peruk (två nummer för stor) och varsin gigantisk rosa ballong enhörning. efter det var pengarna slut. Sedan galopperade det rosa teamet höga på sockervadd likt en dragqueen på lyckopiller fram och tillbaka genom marknaden. De rosa enhörningarna fastnade i både stånd och människor. Tre meter bakom flängde mamman och mormor, andfådda, men inte särskilt oroade för att tappa bort de båda. De så att säga stod ut från mängden...

För någon vecka sedan höll det rosa teamet på att splittras. Alva var både upprörd och ledsen för att Lovisa leker med killar, enligt henne ett solklart regelbrott. -Lovisa, du får sparken från det rosa teamet, du leker bara med killar, sa hon till sin syster en dag. Lovisa bröt ihop, men hon stod faktiskt på sig gällande att leka med killar. Det rosa teamet återuppstod till allas lättnad...

Ibland är man medveten om att en idé man har är riktigt usel redan vid uppkomsten, men man genomför den ändå. Att åka till Ikea en mulen söndag mitt emellan soliga varma dagar är en sådan...

Vi stålsatte oss och for ändå, det är ett under att vi kom därifrån med psyket någorlunda intakt. Resten av Stockholm OCH inresta turister hade naturligtvis kommit på samma tanke. Lovisa lämnades på Småland och skulle kvitteras ut efter en timme. En halvtimme av den tiden brännde vi på att de 25 nummer före oss på byten och återköp skulle betjänas. Ytterligare en kvart tog det för oss att komma in i varuhuset motströms och få tag på en vagn, sedan var det lika bra att utkvittera ungen. Det var ju tur att vi fick handla i lugn och ro...

Jag sammanfattar besöket med kundvagnar i hälsenan, tacklingar med samma kundvagnar, slut på bullar, hysterisk bebis, gatlopp ut ur affär när vi alla fått nog med halvt uträttade ärenden, därefter människor som åker mot enkelriktat på parkeringen och anser sig berättigade till familjeparkering därför att de faktiskt TILLHÖR en familj, herre Gud de är ju faktiskt födda av någon.

Hur som helst så fick jag mina vinglas som jag ska duka fint med. Hur är det nu är det ok att hälla upp vin i ett utav dem fast man ska jobba i morgon. Eller tolv? Är det ok att hälla upp i alla tolv på en gång????