Olle är i himlen och det ligger enligt honom i orsa. Det är fordonshimlen vi talar om, ett mecka för en ettåring med motorintresse. Hela dagen har han sprungit från fönster till fönster och spanat. Det finns en traktor i varje väderstreck. Tydligen låter traktorer i orsa som brandbilar...konstigt, men vad vet stadsmänniskor om hur det fungerar på landet.

Vid lunchtid kom en stor lastbil och lämnade av ett paket. Ögon stora som tefat på Kenny Bräck. Höjden är nog ändå morfars arbetsbil. När andra sätter sig i en Volvo V70 och glider i väg till jobbet startar han en hjulgrävare med blinkande ljus och allt!!! Det är pondus i ett barns ögon.

Olle kommer aldrig att vilja åka hem.

Olle är övertygad om att detta är en avbild av sin far. Lugn min son, du ärver mig iallafall...

Gårdagen bestod av ett hat trick av stora händelser. Vi tar dem i kronologisk ordning:

Nr.1: Lovisa lärde sig att simma ovanför vattnet. Förra veckan knäckte hon simkoden på simskolan, men bara om hon simmade under vattnet. Likt en val kom hon upp och tog luft med jämna mellanrum. Denna vecka lyckades hon alltså med konststycket att både simma och hålla huvudet ovanför vattenytan samtidigt.

Nr.2: Lovisa lärde sig cykla på sin stora cykel. Tårarna har trillat inför det faktum att kompisarna har större cyklar än henne (det är liksom en effekt av att omge sig av individer som är huvudet längre än sig själv). Cykeln som förra året var så fin var nu pinsam. En större cykel har väntat på lovisa i garaget, men det är svårt att starta och stanna när man inte når ned till marken med annat än bara tåspetsarna från sadeln. Men igår hittade hon knepen som gjorde det möjligt med hjälp av sin kortväxte mors livserfarenhet av att leva ett liv i jättarnas rike.

Nr.3: För ganska exakt 18 år sedan tog jag mitt körkort. Igår fick jag för första gången visa mitt körkort för polisen och som bonus fick jag också BLÅSA i alkomätaren. Som jag har väntat på den här dagen! Eftersom jag lider av verbal inkontinens måste jag naturligtvis upplysa polismannen om detta...den låååånga versionen. Hans kommentar var: oj, då kanske vi har kontroller lite för sällan, nämen titta, du var ju nykter! Jag har funderat på en sak ända sedan igår. Förutom kontrollen som jag hamnade i bevittnade jag flera utryckningar, alla polismän var unga män och kvinnor i åldern 30-40 år. Mina läsare födda på nittiotalet kan sluta skratta nu, allt är relativt... Min fråga är, vad händer med polisgubbarna, de som passerat femtioårs gränsen i Stockholm? Jag har en teori...jag misstänker att de deporteras till Dalarna. Där har jag nämligen bara stött på polisgubbar med airbag inbyggd i uniformen. Det här är något poliskåren talat tyst om.

Jag hade stora förhoppningar på en nr.4 Kundvagnen på Citygross verkade ett tag mycket lovande, jag trodde äntligen att jag skulle få tag på en fullt fungerande kundvagn utan några defekter. Men nej, ännu en gång fick jag brotta runt vagnen med all min muskelkraft runt i affären medan hjulen roade sig med att ömsom låsa sig och ömsom fladdra hysteriskt i olika riktningar. Vem kom förresten på att ALLA stormarknadsparkeringar ska luta? När man äntligen baxat vagnen ut genom kassan skenar vagnen runt på parkeringen som värsta psykotiska hästen. Det finns bara ett namn för dig, ondska!

I 1,5 års tid har jag suttit vid bassängkanten i Vårby simhall och sett Lovisa göra samma misstag om och om och om igen. Inget hände alls med hennes simning på tre terminer. Eller, ja inget förutom att hon gick ifrån att vara lilla sjöjungfrun, ett fullfjädrat vattendjur till fullständigt panikslagen inför att inte bottna. Tre dagar innan simskolan började hon gråta och försöka övertyga oss om att hon var sjuk. Det blir liksom så när man inte känner barnen,det är nya lärare varje lektion, man har för stora grupper och låter dem sjunka lite för ofta...

Vi gav upp där och tog en paus i två månader, sedan började jag titta runt efter alternativ. Lära sig simma måste man liksom bara. Jag fastnade för vattenhuset, ett alternativ tre gånger dyrare än det första alternativet. Det tog två lektioner, nu simmar hon. Innan vi gick hem stegade hon fram till simfröken och sa kaxigt: nästa gång behöver du inte hålla i mig alls. Sedan vände hon sig till mig och sa:nu tänker jag simma ut på det djupa. Och så for hon iväg, runt, runt, runt på det djupa utan flythjälpmedel.

Det är väl det här med att man får det man betalar för som ibland stämmer alldeles för väl. Här har man råd att städa badhuset också, det är ju ett litet trevligt bonus. Toalettpapper erbjuds också på toaletten, det är lyx!

Jag brukar inte skriva om vädret, men alla regler har ett undantag. Idag tittade NÄSTAN solen fram. Det är så länge sedan att Olle glömt vad det ens är och envisas med att ropa "oj lampa" så fort den råkar bryta fram genom molnen någon sekund. Det finns bara en korrekt benämning av detta gråa snuskväder som tydligen invaderat Sverige efter jul och det är självmordsväder. Det är sånt här som puttar människor över kanten. Allt är bara grått, slaskigt, smutsigt och färglöst. Som trebarnsmor som lider av konstant sömnbrist, dåligt samvete, tidsbrist för allt hem, jobb, barn och som envisas med att försöka klämma in en 1,5 tjänst på min 30 timmars arbetsvecka lever man mentalt alltid lite "on the edge". Varje dag är en kamp för att motstå impulsen till fullständig härdsmälta och börja steka underbyxor till middagsmat och gnaga på finmöblerna. Det här vädret hjälper faaan inte. Så skärpning nu vädergudarna, ni har redan snuvat mig på droppar från taket medan man solar näsan mot husväggen börja leverera NU!

Nästa gång Maria som du beställer hårfärg via samma bolag som levererar maten och du inte riktigt kan avgöra vilken nyans färgen har för bilden är så satans liten. Ångra dig, säg nej och backa. #klimakterierött

Jag är sååååå trött, sådär trött så att det enda jag förmår är att sitta i soffan med huvudet på sned, lite dregel hängande i mungipan och med håret på högkant. Jag liknar mest en fisk med stroke. Eller kanske mer som en fisk med stroke kryddat med lite hyperaktivitet och adrenalinkick. Jag är typ skettrött och speedad på samma gång. Ungefär som när man överdoserat på koffein och inte sovit mer än två timmar det senaste dygnet. Fast jag fick ju sova heeela fem timmar. Tack Olle!

Idag har vi firat världens bästa tioåring! Att hinna med att få upp och klä på tre barn, sjunga, öppna paket och fika innan klockan 7.05 kräver en logistik i klass med en melodifestival final. Allt måste flyta, allt måste förberedas. Tajmat och klart in i minsta detalj...

Sedan har jobbet varit packat med tider att passa och viktigheter att utföra. En liten dragning i förskolenämnden kring vår forskningsprojekt med halva BUF som publik suger lite energi.

Efter det hem och fortsätta kalaset. Ta emot matleverens, baka paj, steka pannkakor, förbereda tioåringens utflykt i morgon, inte glömma hennes badkläder!!!, diska, tvätta, natta, diska igen. Herre Gud, vem vill inte vara mig???

Långsamt och utan att man egentligen reflekterar över det har lilleman blivit äldre och mindre pillrig. Det slår en lite då och då att saker och ting har förändrats. Helt plötsligt har han förstått att man måste vara försiktig i trappan, att Ipaden är ömtålig och att blommor inte är goda. Det slog mig idag att jag haft denna blombukett mitt på bordet ända sedan i lördags. Vi snackar -en liter vatten och 50 tulpaners nöje... Säkert fem minuters roligheter för Olleman. Men han har börjat välja föremål för pillrigheten med omsorg och detta är inte intressant. Däremot försöker han fortfarande bryta sig in i storesyrrans rum för att trycka alla knappar på stereon och ha sönder plusplus byggen så ofta det går...