Jag behöver klippa mig...desperat. Nackdelen med kort hår är att det går fort mellan fin frisyr till formation skithög. Jag ringer Holland hair och vill boka tid hos Sara. Då får jag veta att hon har slutat och att iiiiingen av hennes sju kollegor har en aaaaaning om vart hon tagit vägen. Snälla, så lättlurad är jag inte. Där och då bestämmer jag mig för att säga adjö till Holland hair och jaga Sara som värsta stalkern genom stan. Sagt och gjort. In på Holland hairs blogg och hittar bilder på en av alla de visningar hon stylat till, får reda på efternamnet, in på Facebook och tadaaa hittad! You can run but you can't hide. Den nya arbetsplatsen är Preston hair. Känner mig äckligt nöjd med mitt detektivarbete. Stället ser lite innerstads hippt ut så jag kommer antagligen att sticka ut som en blommig ko i en simhall. Men jag är för gammal och desperat för att bry mig!

Idag har det varit en sådan där dag när man börjar tro att om det finns ett högre väsen så har hen humor.

Det börjar med att jag plockar ut min nytvättade rosa-lila-glittriga tvätt ur tvätt maskinen (varannan maskin hos oss är hysteriskt rosa-lila glittrande). Ur maskinen ramlar en leksakssop och båda visparna till elvispen. Mysteriet här är inte hur de kom dit eller varför. Till det har jag en skäligen misstänkt 80 cm pryl som antagligen gjort det därför att tillfälle gavs och andan föll på. Nej, det mystiska är hur tvättprogrammet kunnat fortlöpa utan att det låter som om vi befann oss mitt på Västbanken. Hur har jag inte kunnat hört något?

Mysterie två uppdagades när jag tittade igenom min garderob inför vintern. Det visade sig att jag återigen haft besök av krympvättar. Ni vet sådana där skadedjur som smyger in på natten och krymper ens kläder när man sover. De är värre att bli av med än både mjölbaggar och silverfiskar, jag svär på allt som är heligt. Så det fanns inget annat att göra än att packa ned de smittade plaggen i en prydlig LITEN säck, jag får skänka dem till dvärgar i tredje världen.

Utan att tveka är det mest opraktiska som finns en levnadsglad ettåring när man själv är krasslig. Det slår till och med två vänsterskor och en livstids förbrukning av lavemang till en stomiopererad. De gör liksom ingenting för att underlätta i sin mors plåga, snarare tvärsom de saltar i såren och vrider om kniven om ni förstår vad jag menar. Heeelt plötsligt kan lille plutten inte alls sova, inte alls faktiskt...varken dag eller natt. Och heeelt plötsligt måste lille plutten tvätta favoritfilten i toaletten och gömma skorna varpå han faktiskt dööör om han inte får gå ut, nu på en endaste gång, i regnet...med sin sjuka mor. Sedan mååååste han hälla ut en hel förpackning sesamfrön över hela köksgolvet, slå en frivolt från gunghästen och äta toalettpapper tills han nästan sätter i halsen. För att inte tala om att han bara måste ha grillpinnarna att leka med och när man inte får det skvalar lilleskutt tårarna i tjugo minuter OCH mamma måste bära hela tiden. Det är charmigt med små barn...när man är utsövd, frisk och mätt.

Tio minuter innan storsyrran med kompis ska stämplas ut från skolan händer något. Det mörknar och något obekant faller från himlen. Är detta armageddon? Jag och Olle ser chockat på varandra.

Så bra har sommaren alltså varit att regn inte ens finns med i beräkningen. Jag inser att jag varken vet var stövlar, regnkläder eller strumpor finns. Till någon... En vanlig sommar finns de med ÖVERALLT, för man vet ju aldrig när naturen anser att en bevattning av folk och fä är nödvändig.

Till slut hittar jag allt och Olle får inviga sina två nummer för stora regnkläder. Ett extra paraply och stövlar tas med till brudarna som ska hämtas. Allt användes, moder natur beslöt sig för att tillämpa mottot "dit det bär dit bär det" och tokvräka ur sig allt på en gång.

När kompisens pappa hämtar lite senare på kvällen tystnar han plötsligt under småpratet och tittar ned. Sedan utbrister han " du vet att du har två olika strumpor på va?". Sa jag att jag hade svårt att hitta kläder??? På mina fötter finns en grå och en blå/vit rutig strumpa. En omfattande strumpstöld har tydligen skett under sommaren och dessa två strumpor var det enda tjuven lämnade efter sig.

Mysteriet med var Olles favvo smoothie mugg tog vägen är löst. Den återfanns i torktumlaren... Är det ok att låtsas som om man inget sett och stänga den igen????

I måndags hände något som fick kalla kårar att vandra längs min ryggrad...det blev tyst i gränden. Ända sedan skolavslutningen i början av juni har det varit ett Herrans liv och rörelse på gården. 66 hushåll kring två innergårdar, i snitt 1,7 barn per hushåll, do the math. Allra mest intensivt har det varit två veckor innan skolstarten, då var alla på plats efter semestern. Skolan startade visserligen förra tisdagen, men eftersom 14 barn började förskoleklass och hade inskolning första dagarna var gränden ändå fylld av både vuxna och barn.

Men i måndags hände det alltså, tystnaden lade sig över gränden. Det var nästan en läskig känsla att vara helt själva i parken, olle och jag. Det kändes som att vara med i en film, typ 28 dagar senare, att vi vaknat upp och resten av mänskligheten var utrotad. Eller att alla visste något som vi missat, typ som att området var bombhotat eller att Ikea hade superrea och sålde ut alla soffor för fem spänn. Vi botade ödsligheten med ett trevligt besök av Therese och Ludvig i dag. Men kom igen nu då gränden, börja producera lite fler barn så att vi inte behöver tro att vi är med i en skräckfilm längre!

Olle och syrrorna är lika till utseendet, men annars är de som natt och dag. Olle har sönder mer på en vecka än vad de andra två gjort på hela sitt liv. Det bara händer liksom. Han tycker själv att han är rätt stor och kan själv. Han kan själv äta och gå upp för trappen. Försök hjälpa honom och du kan åka på en råsop. Olle dissar våra dyra fina klossar, däremot drar han fram alla konservburkarna varje dag och staplar dem på varandra. Inga leksaker är för övrigt värda lillemans uppmärksamhet. De andra barnen mutades med russin, Olle föredrar en skål korv (6 skivor falukorv, mammamia var får det plats). Det här med att prata är inte heller särskilt viktigt i Olles värld, krutet läggs på att lära sig öppna dörrar och klättra upp på bord. Han är vår lilla tvärtemot...